Eld.
Tillbaka
Allt kommer alltid tillbaka
Om och om och om och om och om och om och om och om och om igen
Solen krönt i blodröd eld
Stiger över horisonten
Dag efter dag efter dag efter dag efter dag efter dag efter dag efter dag
Du och jag skiljs åt igen
Som vänner, vänner, vänner
Hon och hon och hon
Jag blir kär i en främling
Och lämnas gråtande kvar
För fjärde gången
När allt är för bra för att vara sant
Så krossas snart allting till intet i mig
Av mitt hjärtas stapplande slag
Ty allt ska förgås och brinna till aska
I mitt hjärtas hungriga, rosröda eld
Innan morgondagen är förbi
Solen går ner i ett hav av tystnad
Över drömmars ohelgade gravar
Och stiger aldrig igen
Jag tar ett steg från en klippas kant
Och faller blint mot min död
Om jag inte fångas
Du tar ett steg och är borta igen
I den natt som du kom ifrån
Då jag önskade dig som mest
Jag går obemärkt, ensam iväg
Flyter på havet i en ändlös storm
Helt utan riktning och mening
Jag ylar min sorg till månens sken
Och gråter mig själv till sömns
Men sömnen förtränger ej tomheten
Som slukat allt inom mig
Och månen hör ingenting
Och solen
Min sol
Min vackra sol
Den stiger aldrig igen
Krönt med dess blodröda eld.
Kommentarer
Trackback
