Blodrött.

En mardröm rev isär mig och mitt hjärta
En mardröm om läppar och du och jag
En mardröm om frihet från sorg och från smärta
En mardröm om kärlek en vacker dag
 
Ett stumt skri har väckt
Från ett hav utav sömn
De minnen jag släckt
Utav oss i en dröm
 
Min framtid är tidsnötta skuggor av minnen jag plockar från soptunnor
Minnen av mig bredvid dig
Som biter sig fast i mitt hjärta och säger till mig:
"Låt ditt blod rinna i timglasets utspillda sand"
Må framtiden klädd som en främling bli sann
Och låt mig aldrig möta igen
Det förflutna klädd som en alltför kär vän
 

Amor est puer lacrimosus.

Platityden som oundvikligen ligger i beskrivandet av en känsla. 
Jag är ledsen.
Varför skriva en sådan sak. Om inte för att visa världen ett hjärta
      brustet bortom
            allt
hopp.
Ett så otillräckligt beskrivande av det som inte är
     saknad
eller
     ensamhet
i brist på
     annat
eller
     andra.
Men saknaden och ensamheten i egenskaperna 
och domen
att aldrig ha
att aldrig kunna ha
något annat
att aldrig ha
en annan
att aldrig luta sig bak i händer att
aldrig vila ett huvud snett på en axel trött utan ord varmt mjukt sakta ett
 
          mirakel
 
att känna så men
                                                                                                              aldrig.
 
 
Varför känna alls? 
Varför veta varför tro varför
tänka
göra
se 
höra
hoppas varför
gråta.
Varför vara ledsen?
                                                                 Vad annars?
 
Vad finns att göra när man är
               fångad?
i en kropp som är
             otillräcklig?
för att
           få?
         (ta?)
       (hitta?)
 
Vad är meningen i sorg
          (för saknad
          för ensamheten)
över en annans lycka, att
                          DU!
är välsignad att
          få?
        (få ta?)
det som är önskat av alla
               (i alla fall mig)
eller bara ges
                         (?)
det jag kanske hade velat ha
               (kanske eller mer än allt annat i världen eller mer än mitt liv eller mer än alla stjärnorna på himlen som inte ser mig men dig och som lyser i dina (eller hennes (vem läser?)) ögon och
 
de ögonen
som fylls av alla himlens stjärnor och alla jordens hav och solens flamma och månens sken och 
alla de sånger som människor sjungit och
alla de drömmar vi haft och vi har och
alla de gånger vi hållt något kärt till vårt bröst
          de ögonen
som aldrig sett mig
     som jag har sett
     i en evighet
som aldrig skulle vilja
som skulle vända sig bort eftersom
ofullständig
          otillräcklig
                    oönskvärd
                              ointressant
                                        oviktig
                                        (omöjligen annat)
                                                  ovärdig
                                                            missformad
                                                                      vedervärdig
                                                                                avskyvärd
                                                                                          avskydd
                                                                                                    smutsig
                                                                                                              tråkig
                                                                                                                        dålig
                                                                                                                                  kass
                                                                                                                                            ful
                                                                                                                                                 misslyckad
ledsen) och som i dina händer gör mig ledsen för att det är ditt kommer aldrig vara mitt
och inte bara det (hon, du) men 
känslan som är
          (fast jag vet ju inte
               (kommer aldrig veta))
den underbaraste flykt från allt som är hårt kallt grått fult på vingar givna av 
det där ordet
     (det kan jag inte säga)
givna av
     (det kan jag ju inte säga)
givna av
     (usch)
kärlek.
 
 
Farväl, lycka
Fågel med kärleksvingar
Du flyktiga oskuld och tröst
Må vindar av älskares andetag
Bära dig till en annans bröst
 
 

RSS 2.0