Som tindrande stjärnor lyser genom fönstret.
Vart tog den vägen?
Den värld till vilken jag vigde mitt liv
Den försvinner som rök
Genom mina fingrar
Varje gång jag tror att den visat sig
Och när sanningen visar sitt ansikte
Är det kallt grått och trist
För det jag trodde på finns inte
Och den jag kämpat för vill inte
I en värld fylld av ytlig idioti
Rasade klippan jag ville hålla mig i
Och kanske har jag felat
I sättet som jag tänker på
Och kanske är det menat
Att jag ska ge men inte få
Och kanske är mina händer så kalla
Just för att jag inte har någon att värma
