Adlez.
Den tycks mig alltför svindlande lång
När jag lyfter blicken från mina fötters stilla gång
Den rullar bort sakta under mina steg
Och rinner bort i minnen av de stunder då jag teg
Sulorna är hårda som utav läder
Dammet samlas på nötta kläder
Stegen känns alltid tyngre än förr
Tar mig längre ifrån en öppen dörr
Vinden rasslar i döende blad
Ruttnande kött blir för maskarna mat
Att se honom stå där, skrattande, glad
En flod mynnar ut i mitt hjärta av hat
Tusen.
To blood
And becoming
In the treasures I found
From tears
And the soil
As we sleep underground
