Färger.
Still it lingered on
This eluding dream
I had thought it was gone
And it made me want to scream
Some whispering voice
Must have touched my soul
And made its choice
Turned my heart to coal
And I know the path I'm walking now
Spreading my wings, trying to fly
Swept away by the undertow
Living in dreams, wanting naught but to cry
To escape this grayish blur with you
And try to give my life it's due
To run and run and never stop
From emerald field to mountaintop
'Til lastly drained of strength I fall
From the world of which we're part
And therein lies my final call
To rest forever in your heart
Rubriker är överflödiga.
Jag tycker att mina händer luktar parfym, men det är nog bara inbillning.
Jag har för mycket glädje, och ingen att ge den till.
Ibland vill jag sova, i hopp om att drömmarna ska vara vackrare än livet.
Och ibland önskar jag att mina drömmar blev mitt liv.
Att världen skulle blunda för mina fel och omsluta mig i sina armar.
Jag undrar om någon minns det här.
We all could use a hug from time to time
To make the words of kindness rhyme
We strive for that which is heat and passion
While all we need is kind compassion
The softest and most gentle touch
Can make the gates of my heart budge
Together like a tangled cord
Strike a beautiful accord
Appreciation, confirmation
To rest here in emancipation
And let out one last fluttering sigh
The end of all my troubles nigh
I could use a hug right now
To pull me up when I am down
En rubrik kan så lätt färga ens uppfattning om det faktiska innehållet.
The colours that swirled inside my head
Merged into a scarlet red
A sigh escaped my lips tonight
From a place devoid of light
The scarlet split into two parts
Into the form of beating hearts
Unobstructed by this thunder
Tearing every wall asunder
A rainbow flashed within my mind
I thought of things I'd left behind
Lying on an open field
Feeling all objections yield
To silently gaze into those eyes
A single moment without lies
Reflected in the crescent moon
The moment over all to soon
A line I drew in the finest sand
My mind I made up to fight
Will you take me by my outstretched hand?
And run into the night
Depressivt dravel
Att gå på en väg utan ände
Att söka den punkt då timglaset vände
Att undra vad som egentligen hände
Och se på han som är den ende
I månljusets sken såg jag en dörr
En som jag hade passerat förr
Jag förstod inte vad som höll på att ske
Kanske var svaret att vänta och be
Och jag bad till en gud jag inte trodde fanns
Att det skulle bli mitt och inte hans
Att en gnista skulle tändas i ett hjärta så gott
Brinna för något som är fult och rått
Hoppet dansade, som alltför sällan
Varje blick tycktes ren och ny
Men höga berg restes oss emellan
Och solen gick ned i en blodröd sky
Jag såg dig flyga ut genom fönstret
I de ord som inte fanns och var riktade bort
Jag kände igen det förbannade mönstret
Och livet verkade alltför kort
En eld har tänts inom min själ
Jag har blivit den döende kärlekens träl
I avund och hat skall jag sona mitt brott
Ty evig längtan är alltjämt min lott
Om orgasm kan bota denna sjukdom
Kan död stilla mitt begär
Kan avsky bli kärlek i en blåögd blick
När slöjan dras över mina ögon
Och snaran runt min nacke
När huden slits av mitt aniskte
Som viljan från mitt hjärta
Och glädjen från min mun
När allt som jag älskar far förbi så snabbt
Är jag godtycklig, utan poäng
Och när mina ögon inte orkar vara öppna mer
Är det dig jag framför mig ser
Fågelsång
I was staring at the letters on the sheet
I was looking at his face through a haze
I was drifting through a silence without heat
And I thought about her and her gaze
I was walking down a gloomy hall
When out of nowhere came a call
Ringing bright inside my ears
To shadow over songs of tears
I don't know why inside my head
It seemed a sign that I had read
That something lurched within a heart
A stuttering voice where ways shall part
As distance fell between me and a bird
With everything I had heard
I spun and I spun as it grew within
A fiction made out of words from a whim
It might be for the best
To follow the stream
And not try to test
The strength of a dream
Yet birds can fly
So why shouldn't I
Lift my wings
And take to the sky
To soar across endless oceans of hope
To leave behind the misanthrope
And in your graceful arms outstretched
Lay myself to final rest
Love is the future dressed as a stranger
I am feeling my heart turn west
