Slut.
Förgås
Förgås, tro, du bländande mörker
Sjukdom i sinne och själ
Ruttna ej mer i mitt hjärta
Försvinn och kom aldrig tillbaks
Förgås, hopp, du flackande ljus
Bli kvävt utav sanningens tomhet
Ge upp, sluta andas och lägg dig ner
Inget är värt ett försök
Rör aldrig mitt hjärta igen
Jag dör långt hellre än hoppas
Förgås, kärlek, du smutsiga lögn
Lämna mitt bröst, gör mig fri
Från det lidande jag har stått ut med var dag
Då hon är det enda jag ser
Då min längtan brinner, så otålbart varm
Så varm att jag bara vill skrika
Allting jag önskar att jag hade sagt
När jag stammade tomma och menlösa ord
Var tyst och såg tiden rinna iväg
Genom mina och hennes fingrar
Förgås, lycka, du fågel med kärleksvingar
Du flyktiga oskuld och tröst
Må vindar av älskares andetag
Bära dig till en annans bröst
Förgås, du avskyvärda värld
I ett hål i mitt kärleksbesmutsade hjärta
Ska du brinna till intet med allt som var gott
Och aldrig stiga från askan igen
Förgås, du underbara sol
När dagen rämnar itu
Stäng in mig i natt, gör mig ensam och kall
Som var ämnat för mig sen jag fötts
Förgås, du, du enda tråd
Mellan livet, lyckan och mig
Rosröda flicka i blommande vår
Låt mig yla ensam i natt
Förgås, William, du ynkliga pojke
Så ensam, så rädd och så kall
Du kan inte älska, och älskas ej
All kärlek du känt var en lögn
Din smutsiga, ömkliga hora
Så billigt du sålde dig själv
Till tron på en hopplös kärlek
En flickas utsträckta hand
Allt var din egen lögn
Så fall ner i din grav och dö.
Kommentarer
Trackback
