annanasbloggen

Det var då, när insikten kom som en ton från en fiol, oändligt långsamt växandes i svartheten av ett sinne redan berövat alla inåtriktade tankar av den trängande nödvändigheten i att inte blicka mot ett tomrum där något borde finnas, och självbedraget fumla efter de verkliga meningar som alla bär som lever. Oändligt långsamt lämnandes förståelsen för vad det var som satt i det sinnet, och varje dag gnagde där. Det var insikten att livet varit försvunnit sedan hjärtat dog. Det var vetskapen att varje dag varit en meningslös droppe i den grå floden, just för att de saker som är viktiga nu ej var det förut, och de saker som var viktiga då är de saker som flyter längre bort var dag på en grå flod av tid. Det var erkännandet att evighetens höjdpunkt passerats och att den sluttning som passerats var ett fall, och allra mest ett farväl till det enda i en bråkdels liv som vördats så starkt att det inte kunde förstås på något sätt. Det var den motvilliga upplysningen att trenne år byggts ihåliga på ett liv, och att tomheten inuti dem var densamma som tomheten inuti vad det nu är som slår, och pumpar blod igenom ett lik som inte dött. Det var medvetenheten om innebörden av den impulsen, impulsen från en okänd plats, att vårda det som tyckts skadat, skört och kärt. Det var förståelsen att den bittra slutsatsen om människan och dens impulser blott var en sköld av tankar, född ur ensamhet och felriktat hat. Det var den brinnande uppenbarelsen att allt det som finns som är av vikt är ett band som av sin natur är oförståeligt, som binder en till en annan och i sin kraft är större än allt det som tankar kan utgöra. När de största dagarna av en evighet visade sig vara borta blev nuet åter gråare, och fyllt av skuggor av skuggor från en tid då det där mörka som slog och pumpade runt blod i ett kadaver levde och sjöng, såsom var och en av de blickarna sjöng ordlösa sånger om en blomstrande värld,som nu tappats bort mellan vecken i tidsduken. När huvudet såg att inget förändrats i det som ligger inom bröstet, att det som ändrats var avståndet som ännu växte, långt mycket större än vad armarna någonsin kunde nå. Och så förlorades det som hade tyckts skadat, skört och kärt, och endast ett försvinnande eko av de drömlika ögonsånger som blickarna sjöng levde kvar i ett minne som ej ville minnas.

Jag har inte skrivit något på länge. Dessutom känns det konstigt att skriva här som om det vore en konversation. Jag har en del bra idéer och inspiration, som väntar på en katalysator. Håll till godo med denna dikt under tiden;

Alltså vafan mer folk måste ju läsa min blogg, det är faktiskt förmodligen det mest kvalitativa som finns att hitta på internet, ni måste alla läsa den varje dag, och säga åt alla era vänner att göra det för om ni börjar göra det så kommer jag att uppdatera den varje dag så då tjänar alla på det eller hur det låter ju bra, så bokmärk denna sida nu omedelbart (det kan även kallas att lägga till i favoriter), sen kollar ni den 2-3 gånger om dagen, minst, så tipsar ni alla era vänner om att det är ett poetiskt geni som skriver JÄVLIGT OFTA på en blogg som är fylld av kvalitativ kulturell inehållsamhet och så får ni alla att läsa den så kommer jag att skriva VARJE DAG med samma höga grad av kvalitet som förut, på grund av alla motivation jag får av fler läsare eftersom jag är så jävla uppmärksamhetskåt och sen kan ni också typ be att få läsa utdrag av mina texter på svenska-/engelskalektionerna, särskilt om ni skulle råka arbeta med lyrik, men även vilket annat område som helst, kom ihåg att berätta webadressen och även säga att jag skriver JÄVLIGT OFTA så att alla blir sugna på att komma hit och läsa, ni kan också med fördel berätta för er familj, och era vänner fast det sa jag redan men ta helt enkelt och upplys alla om att min blogg är jävligt bra och att alla borde läsa den mycket, flera gånger per dag, jag ska även lotta ut ett pris till de som drar hit många nya läsare, ni kan lämna era namn och adresser i kommentarerna och även skriva hur många som ni fått att läsa bloggen, jag har 5 iPads att lotta ut så det är ganska värt, plus att om många läser min blogg kommer jag att skriva JÄVLIGT OFTA och VARJE DAG faktiskt FLERA GÅNGER VARJE DAG ibland men oftast VARJE DAG särskilt om JÄVLIGT MÅNGA läser den JÄVLIGT OFTA, minst VARJE DAG men helst FLERA GÅNGER OM DAGEN, okej Wigge out.

To blood