annanasbloggen

Amalgam, det är känslan när ljuset slocknar, och när världen vrider sina vidunderliga ögon för att himla mot den gapande svarta himlen, när orden som forsar ur en den mun som gapar men inte vet om den ska skrika eller svälja, då femhundra millisekunder kan stå mellan dig och henne, då en kvantmekaniskt slumpmässig händelse är allt som står mellan mig och ett liv som jag tidigare inte visste fanns, och det enda som betyder något är att gud vet allt, fast han inte finns, och att de som blundar imorgon kanske inte kan sova om ett år, och att hon som kollar åt fel håll kan bli sårad i resten av sitt liv, medans femtioelva miljarder vägar inte räcker för att bära mig hem.