En kväll att minnas.
När kvällens mörker smyger sig på
Säg, kan det bli blott oss, vi två?
Kan jag ur en sång
Det rätta nu få veta?
Förstå det på en gång
Och aldrig mer få leta
Ögon utav stjärnljus
Klara liksom himlen
Djupare än havet
Skinande som solen
In i dessa vill jag blicka
Tills tiden slits från dig
Men en systers kall att sticka
Du vänder dig från mig
En tråd som fanns i fem sekunder
Binder mig vid den där stunden
Förevigt fängslad i en tanke
Som växer varje gång jag ser
En liten skymt av något mer
Det gnager på min hjärna
Det bultar i mitt hjärta
En fruktansvärd sjukdom
I sinne och i själ
En hemlighet som ingen får veta
Som sprider ljus i de mörkaste rum
Berättande namn står att heta
Lämnar mig alldeles stum
När månen bleknar
Och natt blir dag
Säg kan det vara
Du och jag?
Kommentarer
Trackback
