En smal chans
Det rinner över min kropp likt en kall andedräkt
Som ett ägg krossat på min skalle
Ett öde, delat i tre
Ett knotigt finger pekar ut vägen
Döpt i svavel och aska
I rening förgjord av ett rakblads egg
En vaggvisa för de som inte kan sova
Där ligger vi, under leran och jorden
Levande kadaver, i en färglös värld
Ett hjärta som krossats i tystnad och mörker
En skalle som krossats under kamraters fötter
Så väntar vi på vintern, och ser vårt arv förgås
I skrik och i lågor dansar vi en sista dans
Där trehundratusen män
Är lika starka som en
Den smala chansen finns nog där
Att dra oss upp från slutets rand
När två hjärtan slår i takt
Och två kroppar blir en
Ondska föds ur godhet
Och hatet föds ur kärlek
En gud av mina tankar
Kommentarer
Trackback
