Äjgagä!
Snön ligger hård på marken
På träden ruttnar barken
Ett löv har fallit idag
Och det kommer aldrig igen
Vinden spelar en sista serenad
Genom trädkronans vissnande blad
Vargen som ylar i månens sken
Är intet mer än skinn och ben
Nu är tiden äntligen mogen
Fåglarnas stämmor ekar i skogen
De vet, att nu är tiden mogen
Och spelar en döende symfoni
Männskor räds den kommande färden
De älskar en sista gång under träden
En ruttnande erotisk dans
Möglig, helt utan stimulans
De som blickar tillbaka
Kan stundtals se
De barn som sprang här och lekte förut
Som slets i bitar med sktik och tjut
Tårar rinner här som vatten
En brusten fiol spelar i natten
En brusten stämma skriker till svar
Nu har vi bara skratten kvar
Nu har jag bara skratten kvar.
Kommentarer
Trackback
